Ibland känner jag mig verkligen som en gammal tant. Som en sån som slår efter uprrörande beteenden med en liten hård handväska. Kanske inte så överraskande att Kjerstin Dellert har blivit min nya idol.
Nåja, som bloggare har jag funderat ett tag på var gränserna går mellan privat och offentligt. För tydlighetens skull: ni som har gett er tillkänna med kommentarer på den här bloggen, jag pratar inte om er. Det är oroande tendenser på nätet i stort jag spanar på.
För det första: oskicket att lägga upp bilder och filmer på andra på facebook och alla andra möjliga ställen. Jag har egentligen inte så jättemycket problem med att folk lägger upp bilder på mig. Det kanske rent av är bra för världen att se mitt riktiga jag som jag själv inte väljer att visa. Mitt riktiga jag beter sig tydligen så här: blundar, har mat i mun, ser skitnödig ut, dansar fult, vinkar uppspelt. Ja det finns ingen hejd på hur urskillningslöst osmickrande bilder folk har lagt upp på mig. Men vad händer med våra relationer när festens fuldans eller fulsång outas för alla som inte var där? Kittar det samman oss att omvärlden får se hur kul just vi hade? Eller kommer rädslan för kompispaparazzis hämma galenskaperna framöver?
För det andra: är bloggande en bra terapiform? I have no answer. Men jag värjer mig bestämt mot att man ska "skriva av sig" ångest på sin blogg. Helt enkelt för att jag tror att det gör mer skada än nytta. Jag tror tex inte att det är bra att inte veta vilka som tar del av ens svärta. Jag tror heller inte att det är bra att få kommentarer som man inte har bett om. Och till sist är det nog inte alltid bra för dem som läser om självskadebeteende, taskiga familjerelationer och annat sorgligt. Förr skrev man av sig i en dagbok. Reclaim the dagbok, säger jag. Inte bara för att jag värnar den mentala hälsan. Utan för att jag är en girig historiker som suktar efter beständiga källor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller med helt och fullt Kaninen. Jag har märkt att jag visst bloggat om mer än jag egentlgen borde just nu fast å andra sidan har jag väl aldrig varit så värst hemlig av mej. Jag skiter fullständigt i vad folk, som läser min blogg samt inte känner mig eller överhuvudtaget inte kommer att träffa mig, tycker men jag är orolig över att vissa människor som jag har behov av att spy galla om, får tag i min adress.
Känner exakt samma om fisboken, folk lägger upp filmer som jag verkligen inte vill att folk ska se, jag ska införa förbud tills jag är smal igen, men å andra sidan är det ju som du säger, de får se ens skitsidor också. Den vänstra sidan av ansiktet så att säga. Äh jag vet inte. Jag tycker bara att folk ska ligga lite mer. Det är bra för själen
Jag hållet också med, bra formulerat! På min blogg (hoppas jag att jag) kör med devisen "Personlig men inte privat". Ang Fisboken så håller jag absolut med, när försvann vettet att fråga om det är OK att lägga ut bilder på nätet? Bara för att det är OK för "dig" att ligga ute på 1000 bilder på internet till (i princip) allas beskådan så behöver det inte betyda att det är OK för "mig" . Argumentet att det bara skulle vara kompisar som ser köper jag inte heller för vi vet ju alla att bilderna på FB inte funkar så. Sen så är det ju inte säkert att "dina" vänner är "mina" vänner.
om du har ett äpple vill du dea det med mej?
Kunde inte sagt det bättre själv!
Skicka en kommentar