Storebror bestämmer

Snor och två lerklumpar till skor. Och kanske lite mer lomhörd än förut. Jag har varit på festival. Eller har jag varit på ett reklamjippo för Telia? Det är lite svårt att veta. För det första man såg när Stora skuggan närmade sig var konstiga tält med telialoggan på. Den första som tilltalade mig på festivalområdet ville att jag skulle skriva på nån lista så att telia kunde maila mig, och vad jag antar, försöka sälja nåt dyrt abonnemang. Allt för en trisslott. Naturligtvis skrev jag på. Överallt människor i regnponschos (hur det nu stavas) av märket telia. Tanten, med minnen från hur det var förr undrar: räcker det inte längre med rent och skärt musikintresse för att ordna festival? Krävs det alltid en storebror? Och kräver storebröder mer plats nu än tidigare?

En annan sak. Eller det var många saker man inte fick ta med in på festivalområdet. Till exempel var filt förbjudet. Och kamera. Och flaskor eller behållare. Jag fick ordna så att linsvätskan packades bland Sus grejer och att hon checkade in på hotellet innan hon gick på festival. Vilket för övrigt tog flera timmar eftersom jag hade råkat boka världens mest hemliga hotel bakom en grushög i Solna. Framme vid festivalgrindarna: lite kroppsvisitering och titt i ryggsäck. Eftersom vi sedan den 11 september 2001 har dresserats i att lämna ifrån oss allt nödvändigt på en resa är vi lydiga och gör som storebror har bestämt. Men hur många nya förbud och regler kommer storebror få ställa upp innan vi revolterar med det enda medel som biter på den kapitalistiska brorsan, det vill säga snörpt efterfrågan. Ja inte är jag beredd än så länge. Eftersom banden och sällskapet var toppen kommer jag göra om det igen. Tack Fridas kusin för biljetten!