Fyra på en sal

Jag har haft olyckan att få bekanta mig med sjukhus igen. Trots all etik i sjukvården och respekt för patientens integritet tillåter arkitekturen fortfarande flerpatientsalar. När man är som mest sjuk ska man alltså tvingas lyssna till andra som är lika sjuka. Och sjuka människor ger inte ifrån sig musik direkt. Det handlar om deras klagande samtal till anhöriga, deras problem med att få upp stjärten för att kissa på ett bäcken och sedan skvalet när det lyckas, deras ajajaj och deras hulkningar och skrikkräkningar. Jag vet inte om fler är som jag, men jag känner mig nermsittad bara jag hör sjukoljud.

Och omvänt, inte kan man prata med sina anhöriga om ditt och datt utan att det är ett offentligt samtal. Allt som gäller kroppens bräcklighet och äckel sker inför öppen ridå. Eller nja, en ridå i form av landstingsskynke brukar ju dras för, men vad hjälper det.

Men hur vidrigt det än är att få in andras sjukdomar i öronen och veta att man besudlar dem med sin egen så är nog det värsta att sjukdomar också kan smitta. Och då menar jag på riktigt. På salen jag har besökt härjar magsjukan. Det spelade ingen roll att tre av de fyra inte hade fått några symptom, de blev isolerade med en vinterkräksjuk tant. Ingen får lämna salen, ingen får komma in. Det är säkert klokt på sitt sätt. Men en påtvingad kollektiv tillvaro i ett smittoträsk är ju inte hallelulja för hälsan direkt. Nu har magsjukan klubbat ner den jag älskar där inne och jag är inte barmhärtig när jag vrålar: Ge oss ensamsalar nu!

Svart och 25

Man hade ju kunnat hoppas att 2010 skulle bli ett år utan könsförnedring. Men icke. Direkt har det nya decenniet inletts med trams utan dess like. Ni förstår förstås att jag pratar om facebookplågan"vi-tjejer-som-är-så-finurliga-prövar-killarnas-nyfikenhet-och-skriver-upp-färgen-på-våra-underkläder-på-statusraden". Att horder av brudar, och en och annan kille som fått nys om experimentet, hakade på kan väl inte ha kommit som någon överraskning. Folks dumhet en masse har väl bevisats många gånger förr som när nazisterna lyckades ta över makten i Tyskland med starkt folkligt stöd 1933 eller när svenskarna ödslade nylosntrumpor på sina tv-apparater 1962.

Nu är det här inte bara dumt, det innehåller en taskig föreställning om kön oxå. Jag vet inte vad som är värst; utgångspunkten att tjejerna ska "busa" med killarna för att vara lite "crazy" och att killar av naturen är både nyfikna och blåsta på samma gång, eller att så många tjejer (och som sagt några killar) har haft den dåliga smaken att dela med sig av sina underklädskulörer. Till råga på allt har det kommit en om möjligt ännu mer intelligensbefriad uppmaning på min mail idag. I syfte att "förvirra killar" ska jag nu skriva ett tal mellan 1 och 300 på min statusrad.

Jag blir fuckning förbannad. Mänskligheten (här representerad av facebook) är på väg mot total kollaps om tillräckligt många bara gör som dom blir tillsagda. Och varför är det så mycket tjejerna mot killarna? Människorna mot djuren vore bättre. Jag hoppas att djuren vinner.

Sambo

Då jag själv har börjat grotta ner mig i det heterosexuella samboendet kan det vara på sin plats att påminna om att det finns andra samlevnadsformer. Häromdagen hörde jag om en kvinna som delade sitt liv med en fågel. Fågeln hette nåt överklassfånigt som Figge, Pompom eller Tjabo. Figge, Pompom eller Tjabo kunde prata. Han var väl papegoja eller nåt i den stilen. Kvinnan och Figge, pompom eller Tjabo gjorde det mesta tillsammans. Till exempel låg de i hennes stora säng och läste tidningen. Då kunde det hända att fågeln sa "skita" varpå kvinnan räckte sin hand utanför sängen, sträckte ut fingret så att Figge, Pompom eller Tjabo kunde promenera ut på stadiga men egentligen väldigt bräckliga fågelben och släppa sitt träck ner på golvet.

Mina tankar snurrar runt men går visst mest till Jens Orbacks mormors syster. Hon som var ihop med en häst.