Grannsämja

Vad glad jag blev när jag upptäckte att vi hade ännu en tvättstuga i huset. Och ännu gladare blev jag när en tant som tvättade samtidigt vänligt visade hur de nya maskinerna fungerade. Sen berättade hon om en ny semelvariant som bara kostade 16 kronor på Lindahls, att en gång när tvättstugan stått olåst hade en man sovit och ätit mat där samt att hon har haft endast 20 grader i sin lägenhet under vintern. Jag svarade att jaså? jag köpte semlor för 22 kr häromdagen. Och kallt, nej det har vi inte. Kanske är det nåt med väggarna? Eller fönstren? Och hua, vad rädd jag skulle bli om nån satt och käkade mat intill torktumlaren när jag kom släpande med min tvättkorg.

Fram för mer kallprat, grannprat och hjälpsamma råd. Och bevara tvättstugorna - denna sista gemensamhetsanläggning i vår individualiserade värld.

Frid och fröjd

Idag vann jag nästan på Bit för bit i Aftonbladet. Alltid något att vara glad för.

Bitterfittans recept mot förkylning

1. Inse att allt är värdelöst och glädjelöst.
2. Prata med en snäll kompis som är snäll.
3. Tjut som en hund över att alla andra är så snälla och du är så menlös.
4. Snyt dig och gå ut på stan.
5. Bli fruktansvärt irriterad på allt folk som är i vägen, tränger sig före i kön, har för breda barnvagnar, för höga röster eller bara fula kläder. Det går även utmärkt att bli vansinnig på att påsen med skittunga varor inte gick ner i cykelkorgen, att du blev tvungen att stanna i korsningen man alltid brukar kunna susa igenom för att en biljävel dök upp, eller för att du först tog fram fel nyckel till dörren.
6. Väl hemma - gråt över alla oförätter du råkade ut för på stan. Konsumera en rulle toapapper.
7. Tillbringa kvällen med vänner som accepterar dig för den bitterfitta du är. Dom serverar medicin i form av god mat och rött vin.
8. Låt lilla S tvätta bort intorkade tårar på din kind under förevändingen att det är smuts.

Hals

Jag som hade börjat det nya livet så bra. Träning fyra gånger i veckan och ett ohämat (ett eller 2 m, e eller ä?) intag av mat. Då ska halsjäveln komma och förstöra allt. Vad återstår nu? Döden antagligen.

Inte för sent

Jag brukar säga att det inte är så farligt att pendla till Sthlm. Det säger jag inte idag. 3 timmar blev tåget försenat. Men det är ändå inte jag som ska sörja en förlorad kväll. En man förlorade livet på rälsen i Flen. I vagnen några kilometer bort satt vi och suckade och stönade över allt vi inte skulle hinna se på tv, maten vi skulle behöva värma i mikron och att det snart var dax att ge sig iväg för en ny dags arbete. Ibland tycker jag att jag är bland det futtigaste som finns.

Social kompetens

Eftersom Sus just nu läser en kurs i social kompetens har jag fått anledning att fundera över vad det är. Idag har jag kommit fram till vad det INTE är. Och att det inte är så dumt det heller. Såg Babel där stackars Daniel Sjölin försökte intervjua Slas son som tydligen har skrivit någon slags uppgörelse med sin far - den store författaren. Blåbärsmaskinen eller nåt annat helt obegripligt hette boken. Slas son, som vi kan kalla X Claesson, satt och knarkartomat-ryckte i sin fåtölj och tyckte i stort sett att alla frågor som Daniel Sjölin ställde var dumma. Och han sa det också. Vilket väl är väldigt socialt inkomptent. Men just därför blev intervjun intressant. Att inte svara på frågorna utan kritisera dem, att inte tacka för inbjudan utan bara titta lite slött förbi kameran med "varsågoda era jävlar" i blicken, att inte gå med på att bli etiketterad - allt detta är att ta en diskussion på allvar. Jag fick samma a-ha upplevelse när etikforskaren och tillika självmordskandidaten Ann Heberlein satt och var bitter-butter i ett diskussionsprogram. I vår värld där smidighet, som jag har slarvigt och säkert helt felaktigt likställer med social kompetens, upphöjs som kronan på social interaktion blir kanske egentligen inte så mycket viktigt sagt.