Jag ska fatta mig kort. För jag hatar när folk fattar sig långt, vilket i sin tur gör att jag fattar långsamt. Idag undrar jag vad det är för navelpillare som får skriva läroböcker för studenter egentligen. Brorsan pluggar till en tenta. Jag får frågan om vad "interpersonell relation" betyder. Tja, varför inte skriva samverkan mellan människor? Varför krångla till det så förbannat? Akademin lider av krångelkomplex. Det är en saftigt jobbig åkomma och den måste bekämpas. Det är inte lätt eftersom det finns två smitthärdar. Å ena sidan herren-på-täppan-mentaliteten som innebär att man med skitkonstiga ord utestänger en massa folk från möjligheten att ifrågasätta det vi forskare sysslar med. Å andra sidan jag-är-egentligen-fejk-komplexet där osäkra forskare och studenter försöker dölja det de inte kan bakom ett berg av invecklade meningar.
Begrepp är bra. Om de ger mening åt sånt som vardagsspråket inte förmår. Men som smycken är de lika fula som för stora kulturtantsbroscher. Dessutom skaver de.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh, en kaninblogg!
du är så arg så och jag försöker skriva med mats på armen och pumpen på fötterna
Men hej! Jag visste att du skulle trilla dit förr eller senare :)
den sociologiska socialpsykologins metodologiska elekticism
Jaha har du en du med nu! Bara jag kvar nu då..
Ja jag håller med,hela universitetsvärlden är moderat.
Bra ord som inte är krångliga eller svåra på något sätt: Stödmacka och väntekorv.
Skicka en kommentar