Min dag

Jag vet inte vad det är med mig och stress. Deadline var 17 novmeber. Det vore alltså kanske dax att hugga i. När det är för mycket slutar jag stressa och blir världens lataste istället. Lite som jag har hört händer med fåglar som blir rädda eller nåt. Då somnar dom. Det är ju största tecknet på lathet. Fast jag har inte somnat. Jag har gjort det här:

klockan ringde 6.30. Jag tyckte synd om mig själv, varför vet jag inte, och snoozade till 7. Gick upp, gjorde te och läste tidningen i över en timma. Läste dödsannonserna och vädret för att dra ut lite på det hela. Folk hade dött och vädret skulle bli grått. Sen kollade jag jobbmail. Roade mig med, helt i onödan, att läsa gamla mail jag hade fått och gamla jag hade skickat. Det var fullständigt meningslöst. Sen öppnade jag bloggen och läste den heta hetadebatten. Det var åtminstone roligt. Därefter blev jag hungrig. Jag åt smörgåstårta, som jag också åt till frukost, middag och kvällsmat igår, och till middag förrgår. Klockan hade hunnit bli 9.30 och jag hade ännu inte börjat jobba.

Men så passande. Programmet jag aldrig brukar titta på - Top Model, började på 3an. Då tittade jag på det och dog feministdöden ett antal gånger. Dom stackars fågelkropparna skulle posera i vattnet för en herrtidning. Dom såg kåta ut på ett osexuellt sätt. Efter ett tag tröttnade jag på att det var så många reklamavbrott och på att vår TV-dosa kräver wee-tennis för att byta kanal. Så i brist på annat började jag jobba. Insåg efter ett par timmar att jag behövde böcker. Skönt - då kunde man ju smita igen. Trampade till bibblan. Självklart fanns inte böckerna i hyllan fastän det stod på datorn att dom skulle vara där. Tur att jag träffade på Frida och kunde beklaga mig för henne. För annars hade jag kanske inte varit så käckt trevlig mot bibblantanten som visserligen gick och kollade i hyllan, men sen konstaterade med en axelryckning "det verkar som om dom är borta". Ska det va så här? Va va va? skulle jag kunnat sagt med min värsta Sverkerhets.

När jag kom hem var jag hungrig igen. Så då hamnade jag framför TV:n med... ja faktiskt inte smörgåstårta den här gången. Jag satt och mumsade potatisgratäng samtidigt som Ronny och Brigitta lyfte skrot på altanen i Bröllopsform. Det är väl oxå ett jävla program. För mycket postitiv coaching, för mycket avklädda medelålders par, för mycket kramar. Alltså, en främmande människa (livscoachen) som kramar en för varje framsteg. Jag gillar't inte. Jag tycker det är översitteri att krama folk i tid och otid.

Jaha, sen jobbade jag i alla fall några timmar. Fast klockan 16 var det ju That's 70s. Det är min bästa serie. Den enda jag följer. Så den var jag tvungen att se. Faktiskt. Och efter det, när jag satt och filade lite på LVU-lagstiftningens revideringar sedan 1980, ringde ninna-ninanana-boktipset och läste högt ur Volvo Lastvagnar. Det var hyseteriskt kul. Jag bestämde mig för att börja läsa boken i kväll. Jag bestämde mig även för att träna för att ge nån nyttig mening till den här dagen. Sagt och gjort. Nu sitter jag här. Med en arikel kvar att skriva, träningsverk och en bok på nattygsbordet (fast det sista är ju roligt förstås).

Imorn ska jag banne mig upp 6, och inte en minut efter 7 ska jag sitta vid datorn. Har jag sagt det här måste jag väl görat oxå. Annars - ge mig skäll tack.