Stå upp

Ibland vill genusvargen i mig ryta extra högt och gärna riva nån fårskalle. Som idag. Det var personalkonferens. Livliga och givande diskussioner om hur det kan komma sig att trots finanskris och en makalöst bra utbildning verkar blivande studenter inte fatta att ekonomisk historia is da shit. Mr studierektor håller koll på talarordningen bland alla som sitter i rummet och viftar. Alla som vill får säga sitt. Allas ord väger lika. Men det blir liksom för mycket jämbördighet för att det ska kännas bekvämt för prefekten. Han måste givetvis ställa sig upp när det blir hans tur att prata. Lite som för att markera att han höjer sig över diskussionen i stolarna. Diskussionen förbyts till en föreläsning. Så när det blir min tur för nästa inlägg reser jag mig oxå upp. Står där och predikar mina åsikter. Jag känner mig lite fånig - vilket är helt berättigat - det är ju fånigt att resa sig upp och prata över folks huvuden. Men jag känner även sötman av en liten men kanske nog så viktig revansch.